about loohla
jag har inte sagt något om migsjälv typ, som folk ser på min nya designe made by Bella
har jag bilder på thailand och katastrofen som inträffade 2004 den 26 december.
jag förlorade min lillasyster i tsunamin, jag har haft svårt att prata om det men jag skriver på min blogg om Queria y longing. Som betyder saknad & längtan.
Jag saknar min lillasyster hela tiden.
Jag var i Chile när det hände. Nahia och Pappa var i Thailand på semester när vågen kom. Pappa klarade sig med skador, fraktura på ben och ena armen. Men inget värre.
Dom hittade inte min syster, den 17 mars fick vi samtalet att hon var hittat, under dom dagarna veckorna månaderna gick jag runt konstant och var så orolig, pappa och mamma var i thailand för att leta men jag var kvar hemma. I oron och tårar.
Hon var död, krossad av en byggnad/väg.
Min lillasyster på 8 år, hon var alltid så glad och gullig, klart att hon avr irreterande men jag älskade henne så innerligt.
Jag gick hos psykolog, gör det fortfarande. Jag kunde inte hantera sorgen som mamma och pappa och alla andra, dom grät och sörjde min lillasyster. Jag kunde inte gråta. Tills jag såg hennes lilla kista. I den låg min lilla söta syster, den var liten och rosa, hon älskade rosa.
Pappa tog på sig skulden för min systers död och började dricka.
Men han tog tag i sina problem.
Mamma gick och pratade med folk och blev tillslut som vanligt. eller inte som vanligt det kan man aldrig bli efter sådan upplevelse.
Jag däremot fick problem, åt inte fick grov anorexi och skar mig.
efter ca 1½ år indåg jag vad jag höll på att göra med migsjälv, jag tänkte vad min syster skulle säga. Hon hade varit så besviken på mig. Hon såg ju upp till mig. Jag tog tag i mina problem och började jobba och prata med folk igen. Jag tjänade ihop tillräckligt med pengar så på 2 årsdagen åkte jag ner till khao lak. Jag vågade knappt nudda vattnet, tanken att här dog min lillasyster fick mig att skaka.
Jag åkte ner med min dåvarande pojkvän som jag haft sen jag var 12 år gammal.
Det hjälpte mig att se dom, se bilder och dikter träffa andra som förlorat folk i tsunamin med.
Jag har kontakt med flera av dom.
jag är så tacksam.
Jag var stark presic som min syster, jag ryckte upp mig när jag var i botten och började sakta klättra upp, många tyckte det var dumt av mig att åka till thailand så tidigt men det gjorde mig gott.
Nahia, min pärla.
Jag kommer alltid att minnas dig.
har jag bilder på thailand och katastrofen som inträffade 2004 den 26 december.
jag förlorade min lillasyster i tsunamin, jag har haft svårt att prata om det men jag skriver på min blogg om Queria y longing. Som betyder saknad & längtan.
Jag saknar min lillasyster hela tiden.
Jag var i Chile när det hände. Nahia och Pappa var i Thailand på semester när vågen kom. Pappa klarade sig med skador, fraktura på ben och ena armen. Men inget värre.
Dom hittade inte min syster, den 17 mars fick vi samtalet att hon var hittat, under dom dagarna veckorna månaderna gick jag runt konstant och var så orolig, pappa och mamma var i thailand för att leta men jag var kvar hemma. I oron och tårar.
Hon var död, krossad av en byggnad/väg.
Min lillasyster på 8 år, hon var alltid så glad och gullig, klart att hon avr irreterande men jag älskade henne så innerligt.
Jag gick hos psykolog, gör det fortfarande. Jag kunde inte hantera sorgen som mamma och pappa och alla andra, dom grät och sörjde min lillasyster. Jag kunde inte gråta. Tills jag såg hennes lilla kista. I den låg min lilla söta syster, den var liten och rosa, hon älskade rosa.
Pappa tog på sig skulden för min systers död och började dricka.
Men han tog tag i sina problem.
Mamma gick och pratade med folk och blev tillslut som vanligt. eller inte som vanligt det kan man aldrig bli efter sådan upplevelse.
Jag däremot fick problem, åt inte fick grov anorexi och skar mig.
efter ca 1½ år indåg jag vad jag höll på att göra med migsjälv, jag tänkte vad min syster skulle säga. Hon hade varit så besviken på mig. Hon såg ju upp till mig. Jag tog tag i mina problem och började jobba och prata med folk igen. Jag tjänade ihop tillräckligt med pengar så på 2 årsdagen åkte jag ner till khao lak. Jag vågade knappt nudda vattnet, tanken att här dog min lillasyster fick mig att skaka.
Jag åkte ner med min dåvarande pojkvän som jag haft sen jag var 12 år gammal.
Det hjälpte mig att se dom, se bilder och dikter träffa andra som förlorat folk i tsunamin med.
Jag har kontakt med flera av dom.
jag är så tacksam.
Jag var stark presic som min syster, jag ryckte upp mig när jag var i botten och började sakta klättra upp, många tyckte det var dumt av mig att åka till thailand så tidigt men det gjorde mig gott.
Nahia, min pärla.
Jag kommer alltid att minnas dig.
Kommentarer
Trackback
